handen

jag lyssnar
i en tyst öde våning
jag hör hur skymningshanden trevar
jag känner hur den hänger något om min hals
som får din frånvaro
att lysa till och skära in
jag behövde dej
som man behöver en drog för att överleva
jag behövde dej som man behöver luft att andas
och ännu en natts tankar
kring vad som egentligen hände mellan oss
föder fram en ljudlöst spöklik underjord
som blommar och får sitt regn
av förälskade som bara minns hur dom
skakade till och skildes
som bara minns hur dom formade sina läppar
och blåste ut varandra

/Bruno K. Öijer

SFS

I söndags avslutades Sveriges Förenade Studentkårers fullmäktige i Örebro. Efter 4-5 dagars förhandlingar och beslutsfattande har vi nu satt den studentpolitiska agendan för den svenska studentrörelsen - det känns bra. Det har varit otroligt roligt, spännande och lärorikt.

Jönköpingsstudenterna skall verkligen vara stolta över sin kår och sammarbetet med de övriga kårerna i E4-grupperingen. Vi har verkligen ett reellt inflytande och är en mycket organiserad och ansedd gruppering inom SFS.

Men nu är man tillbaka på VFU och vardagen börjar så smått ta form igen, men jag längtar redan tillbaka till högskolan och människorna. Jag saknar människan i mig själv och i någon annan.

att vara någon annan

Jag har funderat lite på det här med människor som säger att de är någon annan än vad de tidigare var. Att det har hänt så mycket, att de liksom har förvandlats. Själv är jag ingen annan. Jag är Andreas och jag är ganska nöjd med mig som person. Brister har vi alla och även om de många gånger får mig att krypa in i mig själv så kan jag inte göra något åt det. Åter – jag är jag och att spela någon annan passar inte till min kavaj.

Jag vet dock ur flera aspekter mer idag än jag gjorde i förfluten tid, likväl som en annan livsbana skulle ha lärt mig andra saker. Jag vet vad ett intradiegetiskt berättarperspektiv är men inte hur man bäst skär tunna skivor av en parmaskinka. Det vackra är att både färdigheterna befruktar sina ägare med en inre bekräftelse som krävs för att uthärda existensen.

Den parmaskinkeskärande människan kanske inte drömmer om intradiegetiska berättelser och tvärtom, men tillsammans kan de skapa nya perspektiv som föder hela personligheter. Jag tror bestämt att det var Martin Buber som skrev om att jaget föds först i relationen till ett du.

in my life

Jag önskar att jag hade några berättelser att dela med mig av, ett liv av nyheter och intryck som människor kan förhålla sig till, men jag saknar sådant. Jag imploderar istället av tankar och känslor utan mottagare.

"In my life
Why do I smile
At people who I'd much rather kick in the eye?"


Tillägg i natten
The Flying Burrito Brothers - Hot Burrito no.1, tror aldrig jag hört en så uppriktig trasighet tidigare. såå bra!

en barfotadag i kavaj

Nu ska vi se här. Första veckan på VFUn är till ända och nu väntar en vecka inne på högskolan. Jag tänker egentligen att högstadiet inte är något för mig, men samtidigt kommer jag på mig själv med att le för mig själv när jag går därifrån på eftermiddagarna. Det finns något annat än kunskapsutbytet som är ganska trevligt även om jag kan bli lite frustrerad över att de faktiskt många gånger kan så lite. Samtidigt blir man desto gladare när någon glänser till och man nästan bränner sig på ljuset som tänds i deras huvuden.

Just nu sitter jag och tittar ut över ett dimmigt och regnigt Tvärred samtidigt som jag formulerar en uppgift kring Stig Dagermans Tysk höst (1946). Dagerman var verkligen en otrolig författare, jag ryser från första till sista meningen varje gång hans ord gräver sig in i min kropp.

Mina öron fylls just nu av Le Sport men rader från Morrisseys platta snurrar ändå med störst frekvens i mitt medvetande. "Every second of my life I only live for you / And you can shoot me / And you can throw me off a train / I still maintain / I still maintain / Life, life is a pigsty"

Sen det här med litteraturvetenskap och bildning... Den största frustrationen har väl lagt sig nu och varken inspirationen eller tiden finns för att i det närmaste komma med några längre utsvävningar i ämnet. DN verkar heller inte det minsta intresserade av att ens svara på mitt mail. Man kan ju fundera lite på hur lika rätt vi verkligen har att utnyttja vår yttrandefrihet och vilka i det offentliga rummet den egentligen är ämnad för?

tänk om jag kunde bli estradpoet

Hallå du där borta i hörnet
Du, du, DU
tänk om jag kunde bli estradpoet.
stå med båda händerna runt en mick.
skrika...OM DET ÄR NÅGON SOM VILL BLI KÄR I MIG SÅ GÅR DET BRA NU!
sen ramla ihop på scenen,
ligga på rygg och bara
andas.

Jag som gjorde mitt bästa bland kylskåpspoesin
Fick åtminstone känna en arm mot min arm
Fick någons ögon rakt in i min trasighet
Jag är ledsen
Jag är ledsen att jag måste rispa mig genom vardagen
Kunde ju liksom skrapat på ytan till en ny människa
En härlig frukost

morrissey

Igår var jag och såg Morrissey. Det luktade nytvättat hår (det är en vacker doft som jag saknar). En stund av magiskt varande väntades, upplevdes och etsar sig fast.

"I am so very tired of doing the right thing"
"To me you are a work of art"
"Yes I walk around somehow but you have killed me, you have killed me"


Set list:
First of the gang to die
Still ill
You have killed me
The youngest was the most loved
Reader meet author
I have forgiven Jesus
I will see you in far-off places
My life is an endless succession of people saying goodbye
Girlfriend in a coma
Let me kiss you
Life is a pigsty
Interlude Helan går
Trouble loves me
How soon is now
At last I am born
I just want to see the boy happy
Irish blood, English heart
Last night I dreamt that somebody loves me.

Att bära med sig hem:
1. Förmågan att känna dofter
2. Ord
3. En t-shirt

"Last night I dreamt that somebody loved me, no hope no harm, just another false alarm"