Ny adress!

I ett försök att få ny fart på bloggandet och med krav på nya funktioner byter jag plattform för denna blogg. Fokus kommer förhoppningsvis bli än tydligare på min förestående vardag som nyutexaminerad lärare och allt vad det innebär. Uppdatera därför era eventuella bokmärken och länkar och hänvisa istället till:

andreaswass.wordpress.com

Väl mött!!

Bara en dag

Idag. En dag för sig själv, med lite lagom nedstämdhet och trötthet. En dag med Bob Hansson på högskolebiblioteket. Tankar om hur det privata blir det som verkligen tränger in. Vi ryggar nästan tillbaka av uppriktigheten. Det är intressant. Känslan av att riva upp huden. Stå där ensam med sig själv och världen. Sedan ändå gå hem ensam. Fortfarande undrande: hur fan gör man? Ändå känna sig lite bättre. Jag vet något nytt. Du vet något nytt. Problemet är att vi ryggar för det privata. Vi går alla bara hem till våra egna brödsmulor och intorkade oboyglas.

Tankar om en vecka

Ny vecka. Jag sitter framför datorn med en kopp kaffe och gör lite anteckningar efter att ha läst ett antal artiklar om debatten fram till införandet av folkskolan i Sverige 1842. Det är intressant läsning som också visar tydligt på hur olika teoretiska perspektiv och ansatser uppfattar debatten och olika aktörers intentioner på skilda sätt.

Annars funderar jag mest på veckan som komma skall. Senare idag ska jag göra en intervju med Folkbladet Jönköping om boken och sedan ska jag förhoppningsvis få lite upplyftande information från landstingets centralarkiv. Synnerligen bekant för alla i min omgivning är den senaste tidens stress när det gäller att finna ett intressant ämne för min uppsats, tillika examensarbete. Just nu arbetar jag efter förhoppningen att det finns ett bra arkivmaterial från Jönköpings läns landstings småskolelärarseminarium som fanns i länet på olika orter mellan 1885 och 1932. Idéen är att studera någon aspekt av verksamheten vid seminariet, t.ex. social rekrytering eller sociala verksamheter bland seminaristerna. Frågeställningarna är helt beroende på vad som kan finnas i arkivmaterialet.

En annan omfattande arbetsinsats denna vecka består i att förbereda en 25 minuters tal/föreläsning om Studentkårens historia och mitt arbete med boken. Det hela ska framföras på lördagens gala och det ligger onekligen en utmaning i att inte tråka ut publiken allt för mycket.

Skrivlogg nr. 8

Vänner. Nedan skymtar ni de provtryck som jag idag fått från tryckeriet – ett hav av text och bild. Efter några sista ändringar så börjar tryckpressarna att arbeta på riktigt med start imorgon. Det är med en otroligt stor tillfredsställelse och lättnad som jag nu lämnar ifrån mig materialet. Aldrig hade jag i somras trott att det skulle bli så bra som jag faktiskt tycker att det blivit. Omfånget är det dubbla från det projekterade och slutprodukten kommer, om allt går som det ska, att hålla en högre kvalitet än vad jag hade vågat hoppas.

I boken tackar jag många av de som bidragit och gjort denna resa möjlig. Det kan inte nog betonas betydelsen av att de människor som man har runt omkring sig orkar lyssna på de ständiga funderingarna och upptäckerna. Till min stora förvåning intresserar dock inte studentkårens öden och äventyr alla lika mycket :) Det är också genom vänner som övriga studier och normalt socialt umgänge heller inte blivit allt för lidande. Nu återstår bara att invänta släppet den 1 november. På vägen dit skall även en del media avverkas. Idag figurerar jag i en kort intervju i högskolans så kallade e-nyhetsbrev och fredagen den 31 oktober kommer jag finnas med i Folkbladet Jönköping. Även JP har visat intresse men ingen tid är inbokad.

Det slår mig till slut att jag ännu inte avslöjat bokens titel här på bloggen. Låt inte studierna stå i vägen – Jönköpings Studentkår 60 år är det som gäller.

Skrivlogg nr. 7

Det har sannerligen inte blivit mycket bloggande den senaste tiden, vare sig om livet som sådant eller om boken. Här kommer dock en lägesrapport, ca. 5 cm från mållinjen.

Texterna har sedan en tid varit klara, även om jag varje dag hittar ställen där språket och dispositionen kan bli lite bättre. Den dag, vilket är ganska snart, då allt skickas till tryckeriet kommer verkligen att vara en dag av stor separationsångest. Även urvalet av bilder och den grafiska sättningen börjar bli klar. Imorgon måndag skall jag förhoppningsvis få lite kommentarer på om jag lyckats skapa en bok som ser i alla fall någorlunda trevlig ut att bläddra i. Efter det är det bara vissa finjusteringar kvar skulle jag tro.

Även omslaget är på god väg. En mycket duktig tjej som heter Emma är dess kreatör och jag skulle gissa att hon blir helt färdig efter att vi haft en litet avstämmningsmöte imorgon.

Och just det, boken släpps lämpligt nog den 1 november, samma dag som räknas som kårens födelsedag.

Slutet närmar sig

Med reservation för eventuella kompletteringar samt framtida studier har jag nu lämnat in min sista hemtenta. Återstår gör nu en läskurs med muntlig examination och slutförandet av två c-uppsatser. Jag kommer ibland på mig själv med att fantisera över hur det ska kännas den dag då det sista uppsatsseminariet är genomförts. Lycka och stolthet blandat med en stor portion skräck och tomhet skulle jag tro.

Hösten har annars flutit på rätt bra med en faktiskt riktigt spännande kurs i historievetenskaplig teori, trevligt besök hos Martin och Sandra i Linköping, fantastiskt trevligt eftermiddag/kväll på högskolans Akademiska högtid och naturligtvis arbete med min lilla bok. För den som bryr sig om hur det går med det sistämnda kan jag säga att jag närmar mig slutet men kan i samma andetag konstatera att det är en hel del kvar som kommer att ta tid. Planen är ändå att den skall finnas tryckt och klar till den 1 november.

Bara för att Kristoffer idag frågade om jag köpt Hello Saferides nya platta (vilket jag inte har än men nog ska) så bjuder jag på en liten video med vad som väl är hennes senaste singel. Bra låt och nice video.

Terminsstart i antågande

Let's make an update on things...
Idag försöker jag skriva på min uppsats och brottas med farorna med att tolka livsåskådning i litteraturen, de ständiga problemen med disposition, ton och stringens och funderingar rörande bruket av en någorlunda konsekvent begreppsapparat. Hur det går? -Långsamt.

Uppsatsarbetet har inneburit en dags paus från mitt andra stora skrivprojekt i sommar - boken om studentkårens historia. Det är svårt att kombiera dessa två sysslor och inte blir det mycket bättre av att terminsstarten närmar sig och att jag från och med fredag skall jobba lite extra nere i Studentservice också. Det är dock väldigt roligt att campus snart fylls igen med nya och gamla studenter. Jag har aldrig varit någon insparksräv men nu påbörjar jag snart min sista termin på högskolan så kanske borde man ta vara på chansen att en gång till ta del av den stämmning som finns på högkolan och nere på Akademien de första veckorna. Så... dra gärna med mig på lite aktiviteter vänner! :)

Det här med att det är min sista termin lär jag väl få anledning att återkomma till (Studentkårsåret inräknat är det min 13:e). Det är med blandade känslor. De flesta jag läst med är redan färdiga och vänner flyttar från staden. Näst på tur är Martin och Sandra som drar till Linköping (lycka till vänner). Samtidigt trivs jag fortfarande väldigt bra och vet redan att jag har mycket som kommer att bli spännande och roligt under hösten.

BD

Jag vill bara instämma och stryka under min vän Kristoffers tankar om Broder Daniel och deras sista konsert.

Troligen finns det inget enskilt band som betytt mer för mig. De enda som för mig kommer i närheten är nog Joy Divison, The Smiths och The Cure men...ändå inte.

Nu väntar vi bara på Henkes första soloplatta.

Mig äger ingen

Under stora delar av min läsning av Åsa Linderborgs Mig äger ingen kände jag mest att det absolut var en okej bok, men inte mycket mer. När jag nu precis lagt den ifrån mig är det en bok som gjort starkt intryck på mig. Det är verkligen en välskriven och stark skildring av en uppväxt, ett samhälle, ett människoöde - en modern arbetarskildring som mycket väl kan komma att tala om sig i många år framöver. Sällan har väl också ett omslag samspelat så väl med bokens innehåll. Läs den.

Skrivlogg nr. 6

Vad händer egentligen kan man fråga sig. Står arbetet stilla? Svaret är både ja och nej. De flesta texterna är färdiga i en första "råversion" och ligger nu till sig ett tag innan jag kan påbörja ytterligare redigeringar i dessa. För övrigt har jag fortfarande lite kontakter med fd kåraktiva som är på gång och jag hoppas på textmässiga bidrag från personer med särskild kompetens som jag själv inte riktigt har. Dessutom har jag börjat leta och scanna fotografier - ett arbete som fött nya frågor om upphovsrätt som jag måste lösa på något sätt.

Så denna vecka koncentrerar jag mig framförallt på att vara lite ledig på förmiddagarna och arbeta på HLK under eftermiddagar och kvällar. Jag ringer nyantagna studenter. Troligen får projektet ny fart i nästa vecka efter några telefonsamtal. Nu är det dock dags att sätta på en kopp kaffe och gå ut i solen en sväng. Over and out!

Något om problematisk djurrättsretorik

Är nyss hemkommen från en nattlig vandring runt Munksjön. Trevligt.

För övrigt sökte jag idag utträde ur föreningen Djurens rätt efter många år av passivt medlemskap. Jag har fått allt svårare att ställa mig bakom deras retorik. I senaste numret av medlemstidningen finns t.ex. en artikel om Astrid Lindgren och den bild av djur som förmedlas i hennes böcker. Artikelförfattaren framhåller visserligen Lindgrens insatser i kampen för en bättre djurskyddslag, ett arbete som ju faktiskt ledde fram till en ny lag. Problemet ligger i att man samtidigt angriper detaljer i hennes böcker som man menar visar på en djursyn som författaren och, som jag ser det, även Djurens rätt tycker är felaktig och förkastlig.

Med artiklar som dessa skjuter man dock endast sig själv i foten. Djurens rätt förefaller sakna förståelse och insikt i betydelsen av kulturella vanor och traditioner som är djupt rotade i människan på så sätt att man endast godtar fullständiga helomvändningar i beteendemönster. Ett sådant synsätt håller dock inte. Istället måste man möta människor där de befinner sig och sedan ta mindre steg framåt. Om det är medlemmar man vill ha och om man verkligen har för avsikt att påverka människor att ändra t.ex. matvanor så kommer man att fullständigt misslyckas om man fortsätter på utstakad väg. Tyvärr.

Skrivlogg nr. 5

Så har den femte arbetsveckan med studentkårens historia för ögonen tagit sin början. Imorgon har jag också min första träff med en fd kåraktiv och fler är inbokade. Det går med andra ord framåt även om det är svårt att veta riktigt vart man skall börja och var man ska sätta punkt.

Finansieringen av tryck är ännu inte fixad men jag är nog ännu inte speciellt orolig. Jag har så smått börjat även med den grafiska formgivningen så som jag vill ha det och jag kan nog säga nu att det går att säga att det är en bok jag skriver. Inte någon flummig skrift, häfte eller liknande. Jag skriver en bok och det är lite häftigt.

The Queen's Corner

Jag är väl lite sen med att uppmärksamma hypen men så är det ibland. I vilket fall är Joel Alme grymt bra och det är det givna nästa skivköpet. Att video nedan dessutom är riktigt snygg gör inte saken sämre. Grymt foto.

Gorgonzola no more

När det så var dags att vakna och stiga upp denna helt ordinära tisdagsmorgon, fann jag mig själv med händer svullna och kliande som om de drabbats av tjugo myggbett och märkliga utslag bredde ut sig över mina armar. Det hela visade sig vara nån slags allergisk reaktion. Som liten sades jag vara allergisk mot hästar men sedan dess har något liknande aldrig uppdagat sig. Misstankarna riktas nu mot den lilla delikatessen gorgonzola-ost, vilken jag hade i en alldeles utsökt pastasås vilken jag tillrett och avsmakat igår under kvällen. Det som skulle blivit dagens lunch tvingas därför bjudas ut till min bror och själv får jag knapra en hel hög med tabletter istället. Dagen kunde varit bättre.

Skrivlogg nr. 4

Protokoll, verksamhetsberättelser, stadgar, Kårsordet och pressklipp. Det är mycket att läsa. Det är mycket att sortera. Det är svårt att skriva. Detta är ingen klagovisa, arbetet flyter på, men det tar sin tid och tiden jag har till förfogande är ändlig.

I veckan som kommer hoppas jag kunna ha brödtexten för högskoletiden bakom mig och därmed ge mig i kast med det sista kronologiska avsnittet från 1994 fram till idag. Jag ska också försöka börja boka in lite möten med före detta kåraktiva för att komma igång med den biten också. Det är kanske egentligen den mest spännande biten med mitt arbete men ändå skjuter jag hela tiden upp den delen. Jag vet inte varför egentligen. Jag bara fungerar så ibland.

Efter att ha suttit själv i tre veckor och läst och skrivit känner jag också att det är hög tid att börja lämna texter ifrån mig till andra som kan läsa och kommentera. Jag hoppas jag hittar några villiga med intresse och tid. Det kommer att ta lång tid att hitta ett bra upplägg och en intresseskapande ton innan texterna kan nå sin slutgiltiga form.

Nedan ser ni föresten två nytagna bilder från några av de byggnader där kåren hållt till. Först ser ni seminariebyggnaden där folkskolelärare utbildades mellan 1947 och 1968. I min meing är det en av Jönköpings absolut vackraste byggnader (även om mitt foto inte gör det rättvisa). Elevkåren höll till i källaren. Det andra huset är det första riktiga kårhuset, även kallat Engströmska villan. Här höll kåren till i över 20 år, från det att huset närmast ockuperades 1969 till det att man flyttade därifrån 1990. Även detta en vacker byggnad som för övrigt passerat 100 år .

Golf - midsommar - kamera

Med övermodig förhoppning om att regnet ej skall falla ska det om en stund spelas lite golf med några kompisar från Ulricehamn. Mina talanger i denna sport är dock ytterst begränsade och jag är nog nöjd så länge jag träffar bollen skulle jag tro. Därefter hänger jag på hem till Ulricehamn och Malin och Niklas nya lya (typ hus) för att där celebrera midsommar.

Helgen till ära, eller vad det nu är, har jag i ett mer eller mindre förnuftigt infall också skaffat mig en ny kamera. Kanske onödigt, kanske bra att ha. Med säkerhet mycket roligt.

Skrivlogg nr. 3

Trots skralt material har jag nu ändå lyckats få ihop en hyfsad text om studentkårens 70-tal. Även om det inte går att hitta namn på alla som varit ordföranden eller vilka frågor man drivit under årtiondets andra halva så tror jag ändå att det ska gå att få sig en bild av andan och verksamheten. Jag tror heller inte att det ska vara några problem att hitta personer som kan berätta som studentlivet vid lärarhögskolan.

70-talet utmärker sig som en tid med starkt politiskt engagemang i stora frågor såsom t.ex. Vitenamkriget och för bojkotten av Davis Cup-matchen mellan Chile och Sverige 1975. Det är alltid spännande när en lokal verksamhet också kan lära oss om de stora frågorna för tiden.

Nu ska jag gräva ner mig i nästa period, högskoletiden från 1977 till 1994. Där finns det desto mer material att ta sig igenom.

Skrivlogg nr. 2

Det är svårt det här med ton och tilltal. Jag tänker mycket på det men samtidigt måste jag skriva på. Det går inte att hänga upp sig för mycket på formdetaljer så här tidigt i processen.

Under veckan som gått har jag ägnat mig åt de första 20 åren - den så kallade seminarietiden mellan 1947 och 1968. Det var för elevkåren en tid utan formella rättigheter till inflytande men där man ändock lyckades bedriva en hel del reellt inflytande genom att bygga relationer och kanaler för dialog med rektor och lärarkollegium. Inte minst 60-talet var också en tid fylld av socialt engagemang med återkommande insamlingar till Röda korset och liknande. Särskilt spännande är engagemanget för Sydafrika genom Södra Vätterbygdens Sydafrikakommitté och de personer som var aktiva där och i elevkåren. Det vore dock synd att avslöja för mycket redan nu. Lite överraskningar måste jag få hålla på.

I princip har jag i alla fall skrivit huvuddelen av "brödtexten" för seminarietiden nu. Vissa kompletteringar kommer dock att behöva göras och förhoppningsvis kan jag spåra upp en eller ett par personer som var aktiva under perioden på något sätt. Nästa tidsperiod att ge sig in i är den så kallade lärarhögskoletiden mellan 1968 och 1977. Tyvärr så är det skriftliga källmaterialet för denna period väldigt haltande. Jag har hittat en del från den så kallade kårhussektionen, några verksamhetsberättelser, en stadga från 1970 och ett mindre antal styrelseprotokoll. Vi får hoppas på att det går att fylla ut luckorna med f.d. studenters berättelser. Det finns ju trots allt en del lärare och annan personal inne på HLK som har sin egen lärarutbildning från lärarhögskolan i Jönköping.

Skrivlogg nr. 1 - uppstart

I år firar Jönköpings Studentkår som bekant 60 år som studerandesammanslutning. Historien tar sin början vid Jönköpings folkskoleseminarium som 1947 började utbilda folkskolelärare i staden. Om denna 60 åriga historia vet vi dock inte speciellt mycket. Det är synd. Därför har jag fått studentkårens stöd att nu i sommar försöka skriva föreningens historia och till hösten kan vi förhoppningsvis ha en skrift av något slag som berättar om hur studentkåren fungerat och utvecklats genom åren. Min ambition är att skriva en lättillgänglig historia med utgångspunkt i såväl protokoll som andra minnen och berättelser.

Idag drar arbetet igång på riktigt och med inspiration av Peter Englund tänkte jag att arbetet skulle gå att följa här på bloggen under rubriken ”skrivlogg”. Här kommer det gå att läsa om arbetets mödor och glädjeämnen, se bilder m.m. Den som är intresserad får här hemskt gärna ställa frågor, komma med tips, kritik och andra konstruktiva budskap.

Hösten 2007 skrev jag en b-uppsats om studentkårens tidigaste historia vid folkskoleseminariet. De organiserade klagomålens tid – om arbete och studentinflytande i Jönköpings folkskoleseminariums elevkår 1947–1958 heter den. Kanske kan jag fixa så att den går att ladda ner.

Nedan ser ni några bilder från studentkårens första protokollbok.

Slutspurt

Några krafttag till över helgen så kan denna termin förhoppningsvis läggas till handlingarna. Det är dock alltid de sista stegen som är de tyngsta.

På måndag börjar jag sedan jobba lite. Då ska förhoppningsvis bloggen leva upp lite också med ett nytt kapitel. Den som är intresserad av historia och/eller Jönköpings Studentkår bör då hålla ögonen öppna lite extra. Mer säger jag nog inte nu. Nästa inlägg blir mer klargörande.

Tankar om arbete och vila

Jag tänker på relationen mellan arbete och vila.
Såhär på terminens sista vecka är det minst sagt tungt att få ner de nödvändiga orden på papper. Svårt att koncentrera sig. Svårt att motivera sig. Spontant säger man att man behöver sommar och vila. Men vila kan också innebära arbete. För egen del har jag nästan ingen energi kvar att slutföra diverse hemtentor och andra mindre uppgifter men känner stor motivation att få börja jobba med det historieprojekt som kommer uppta stora delar av min tid i sommar.

Slutsats: arbete innebär inte alltid arbete och vila innebär inte alltid vila.

Bildspråk

Filmkursen kunde idag bockas av från att göra-lista efter slutförda oppositioner av våra filmanalyser. Jag hade själv "analyserat" filmatiseringen av Juloratoriet. Just nu sliter jag med en hemtenta inom ämnet konstvetenskap. Ska på något sätt försöka säga något om hur industrisamhällets och modernismens tankegångar påverkade konsten runt sekelskiftet 1800–1900.

Nåja... I bakgrunden snurrar en best of-platta med OMD av alla band. Postar en video med en av deras stora hittar - "Enola Gay". Jag gillar det dubbla bildspråket i låten på något sätt (tänker inte på videon). Bildspråk ja.. 80-talet var inte endast en estetisk mardröm. New Orders videor bevisar motsatsen. Här "Blue Monday". Snacka om bildspråk.

Nytt presidium och tröttsam populism

I fredags gick Studentkårens maj-fullmäktige av stapeln. 8 timmars diskussioner, beslut och personval. Till ny ordförande för 2008/2009 valdes Jessica Johansson och till ny Vice ordförande med ansvar för utbildningsfrågor valdes Jonna Lahdensuo. Jag önskar naturligtvis dem båda lycka till och hoppas och tror att de kommer att göra ett fint jobb för Studentkåren och Jönköpings studenter. Dessutom var det hög tid för lite tjejer uppe på kansliet igen.

För att hoppa över till något helt annat så vill jag bara hänvisa till några kloka ord från de bloggande lärarstudenterna på Metabolism som kommenterar senaste ledaren i Lärarnas tidning. De står upp bra mot den tröttsamma populismen i debatten om lärarutbildningen. Det är i sammanhanget dessutom anmärkningsvärt att det är lärarnas eget fack som gör sådana svepande angrepp på vår utbildning - synligen helt utan perspektiv och tillräckliga kunskaper.

Tenta och lärande

Den skriftliga tentamen är som alla andra examinationsformer en slags kontrollinstans för lärande. Studenten visar att han/hon tillgodogjort sig ett kursinnehåll och således nått kursens lärandemål.

Varenda människa kan troligen vittna om hur man pluggat till ett prov eller en tenta som en galning för att bara en kort tid senare glömt bort stora delar. Man kan kanske säga att man pluggar för att klara just provet och i bästa (och troligen i de flesta) fall är det ändå något som stannar kvar.

Vad jag funderar mycket på är betydelsen av tentans utformning för det mer långsiktiga lärandet. En tenta kan tillåta den svarande att i olika utsträckning och i olika kombinationer redovisa/uttrycka många saker - faktakunskaper, förmågan att formulera och se samband, analysera och reflektera, tillämpa kunskap, definiera begrepp etc. Man kan helt naturligt ha olika fallenhet för olika typer av tentor och det långsiktiga lärandet ser därför olika ut hos olika studenter.

I morgon skriver jag en omtenta som delvis kan sägas innefatta vissa av ovanstående aspekter. Fokus ligger dock i att lära ett antal modeller och punktlistor mer eller mindre utantill. Låt mig säga att jag är extremt frågande till hur denna typ av "modellkunskap" på något sätt bidrar till ett långsiktigt och nyttigt lärande.

Pennan

Jag tänker på det här med pennor.
Ett fantastiskt instrument.
Bärare och förmedlare av historien, nuet och framtiden.

Samtid och vår framtid

Några samtidsbetraktelser

• Läser idag om hur högskole- och forskningsministern troligen ställer sig i finansieringsfrågan rörande studentkårernas framtida o så viktiga verksamhet. Det är minst sagt oroande om det är så att Leijonborg aviserar att regeringen inte tänker sig följa utredarens förslag. Upp till kamp säger jag bara.
• Studentkårens majfullmäktige närmar sig. Bland annat ny ordförande och vice ordförande skall väljas. Idag kom också möteshandlingarna ut. Utan att i denna blogg fördjupa mig i ämnet kan jag bara konstatera att läsningen av dessa i många stycken tyvärr får min frustration och puls att stiga och det här med insomnande blir ett besvärligt företag. Kanske är det i mycket ett uttryck för att jag på något sätt har gjort mitt nu i kårvärlden. Det är dags att hitta nya utmaningar som väcker mindre frustration. Trots min egen ringa ålder av 25 år kan man inte annat än fundera lite över att t.ex. flera av årets ordförandekandidater gick i åk 7-8 när jag började på universitetet. Däri inga övriga värderingar.
• På måndag är det då tänkt att jag äntligen skall lägga en efterhängsen tenta bakom mig. Detta spöke som förföljt mig så länge utan att jag vänt mig om för att konfrontera det. Det här med tentaplugg är dock ingen angenäm syssla. Jag kan möjligen glädjas åt att jag till min stora förvåning skrev ett VG på filmtentan härom veckan. Applåd till mig själv.
  

Utanför dessa betraktelser av min egen nära samtid så skriver jag gärna några rader om att jag i söndags förärades av ett litet besök från Kristoffer, Carina och Edgar. En härlig dag i solen spenderades till stora delar på stan med promenad på piren, kaffe på wienerkonditoriet och mjukglass vid kanalen. Fick även se lite film med den lille killens första timmar och dygn i livet. Så tack vänner för en mycket fin dag - ett mer än välkommet avbrott från allt annat.

Tankar om svenskämnets konstruktion

Jag tänker en del på det här med svenskämnets konstruktion. Dagens skolämne bygger på ett samlat ämne där litteratur och språk integreras. Jag tror att det ur ett elevperspektiv är viktigt att det förblir på det sättet. Skilda betyg i litteratur och språk skulle bara skapa mer frågor än det skulle ge svar.

Det är dock svårare att svara på hur svensklärarutbildningen bör konstrueras i fråga om samspelet/integrationen av litteraturvetenskap och språk. Jag vågar nog säga att en majoritet av svensklärarutbildningarna de senaste åren har gått över till att integrera litteratur och språk i olika former av "block" istället för att att läsa två skilda ämnen. Modellen har fördelar i fråga om att integrera VFU, att ge studenterna lika delar språk och litteratur och inte minst i fråga om att anlägga perspektiv på ämnet som ligger mer i linje med hur svenskämnet är konstruerat i dagens skola.

Det finns dock problem. Studenterna går nämligen miste om mycket den progression/fördjupning och identitet som finns förknippat med de i universitetsvärlden ganska skilda disciplinerna. Dagens svensklärarstudenter får i olika utsträckning möjlighet att på ett kvalitativt sätt fördjupa sina studier inom den ena eller andra disciplinen och den vetenskapliga skolningen blir splittrad och urvattnad. En uppsats eller rent av examensarbete inom "blockkonstruktionen" skrivs således med betydligt mindre ämnesrelaterade kunskaper än de arbeten som skrivs inom de självständiga disciplinerna på samma "nivå". Det går givetvis hävda att fördjupningen istället finns inom ämnets didaktik men det finns problem också i ett sådant resonemang då fördjupade kunskaper i ett ämnes didaktik måste bygga på goda ämneskunskaper. Lärarutbildningarna och ämnesföreträdare måste på något sätt ta tag i den här frågan. Vi riskerar nämligen nu att urvattna svenskämnet i en allmän förvirring om hur ämneskonceptionen egentligen ser ut.

En uppsättning av berättelser som vi berättar om oss själva

KULTUR [jfr t. kultur, eng. culture; av fr. culture, av lat. cultura, till cultus, odling]

Vid sidan av de mer agrara definitionerna av begreppet står det i SAOB att ordet är:

sammanfattning(en) av de förhållanden genom vilka människan eller ett visst folk eller en viss folkgrupp o. d. i sitt allmänna levnadssätt eller på något visst(livs)område höjer sig över djurstadiet (eller primitiva förhållanden); (andlig eller materiell) odling; genom dylika strävanden uppnått (högre) utvecklingsstadium; (på olika sätt karakterise­rad) art eller typ av kultur (i här angivna bemärkelse); utan närmare bestämning numera särsk. med tanke på den andliga odlingon (vetenskap, religion, konst, litteratur o. d.). (SAOB, artikel tryckt 1938)

Jag läser för tillfället i en bok av Cynthia Weber som heter International relations theory - a critical introduction och stötte där på tre betydligt kortare och mer inspirerande definitioner som jag vill dela med mig av. Här i min egen översättning från engelska:

• Kultur rör tillkomst och utbyte av meningar – givandet och tagandet av meningar – mellan medlemmar av ett samhälle eller grupp. (Hall, 1997)
• Den sociala produktionen och reproduktionen av förnuft, mening och medvetenhet. (John Hartley, 1994)
• En uppsättning av berättelser som vi berättar om oss själva. (Geertz, 1975)
  

Jag tänker att definitioner som dessa skulle fungera alldeles utmärkt som utgångspunkt för spännande diskussioner i klassrummet. Särskilt bra tänker jag mig att det skulle göra sig som en slags introduktion till en svenskkurs där man från det ganska svårgripbara kulturbegreppet arbetar sig fram till hur kultur kan yttra sig (kulturyttringar) och därigenom kan se t.ex. litteraturens, språkets, musikens och filmens roll i samhället som det som just berättar om och skapar människan och det samhälle vi alla lever i.

Jag vet, kanske är det lite stora ord men jag går verkligen igång på de här definitionerna och avsaknaden av ett förhållande till och diskussion om kultur som sådan kan bli olycklig som jag ser det. Om vi som lärare på frågor om varför vi läser det vi läser i skolan, kommer med svar som antingen hänvisar till nått slags kulturarv eller "att vi kan lära oss om oss själva i litteraturen" är det många elever som inte förstår vad vi snackar om och som snabbt tröttar. Utan att förstå att kultur inte är något som vi lär oss om så mycket som att vi är en skapande del av den, kan vi verkligt sätta in t.ex. litteraturundervisningen i ett meningsfullt sammanhang.

Tjena Edgar

Det är onekligen intressant att fundera över livets brokighet och hur våra vägar slingrar sig i olika väderstreck – en ofantlig väv av människans valfrihet.

Min goda vän Kristoffer har nu blivit pappa. Ett stort GRATTIS till honom och Carina och välkommen till tillvaron Edgar! Jag hoppas att jag snart kan komma och hälsa på, det ska verkligen bli roligt.

Min egen vardag består för tillfället av en besvärlig förkylning i kombination med förvirrat tentapluggande inför lördagens prövning. Ämnet är film. Det är närmast ironiskt att nämna Andreas och film i samma mening. Än mer komiskt att jag då läser en kurs i ämnet. Om min syn på film och bruket av densamma hoppas jag dock kunna återkomma till här. Hur kan man t.ex. fundera kring film och skolan? Ett förhållande jag själv har lite svårt att förhålla mig till i många stycken.

Mynt och sedlar i klassrummet?

Ännu en dag med strålande väder som jag misslyckats utnyttja. Det hela är kanske något symtomatiskt för mig och denna vår – ett lågintensivt kaos av tristess, dålig planering och disciplin och allmänt asocialt beteende. Nåväl, lyckades idag leta mig ut på innergården med en bok (Arnaldur Indridasons Kvinna i grönt) för en stunds duktighet kombinerad med några solstrålar i ansiktet.

Annars har jag försökt sätta ny fart på mitt mycket anspråkslösa myntsamlande. Tanken med det hela har från början varit att samla ihop ett trevligt material som i bästa fall kan användas i min framtida undervisning. Jag tror det kan vara ett bra grepp att försöka utgå från historiska föremål/tidsdokument såsom mynt, sedlar, frimärken, ransoneringskuponger etc. för att levandegöra undervisningen och skapa möjligheter att ställa nya frågor som kan angripa inte minst historien från ett lite annat håll.

Mynt kan till exempel studeras utifrån kungliga valspråk och varför inte låta den svensk-norska unionen introduceras genom att fundera över skillnader på mynt från 1904 och 1906? Frimärken kan å sin sida både användas till att fundera över svårgripbara begrepp som svenskhet och kultur och poststämplar från mindre orter säger onekligen något om förändringar i den svenska infrastrukturen och kan gärna koppla an till lokalhistorien.

Det vore onekligen spännande att höra om någon har erfarenhet, tankar eller idéer om hur man kan använda sig av t.ex. mynt/sedlar eller frimärken i sin undervisning. Vad finns det mer för lättillgängliga föremål som kan vara värda att samla på sig och som kan ha en roll att fylla i klassrummet?

Fullmäktigeval och olyckligt exempel från Leijonborg

Igår drog valet till Studentkårens fullmäktige igång. Själv har jag redan avlagt min röst på fem stycken kandidater. Det slår mig hur lite energi många av kandidaterna lagt ner på att beskriva sig själva på något sätt, vad de vill med sin plats i fullmäktige etc. I år är det dock glädjande nog lite större konkurrens om platserna. Det är också glädjande att det framförallt är kvinnliga kandidater som till synes uttrycker det största engagemanget och därför blev min vallista på intet sätt jämställd. De senaste två åren har medelåldern i Studentkårens ledning sjunkit avsevärt (jag är själv ett exempel) och den kvinnliga representationen har varit på nedåtgående. Vi får hoppas att vi till nästa år kan få ett levande fullmäktige som borgar för en god återväxt för åren som kommer.

För övrigt irriterades jag idag något av ett olyckligt uttalande från högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg. Under en direktsänd interpellationsdebatt insinuerade Leijonborg att sjuksköterskeutbildningen vid Högskolan i Jönköping skulle ha fått sin examensrätt indragen av Högskoleverket. Jag vet inte om det var ett uttryck av okunnighet eller bara en olyckligt "illustration" från ministerns sida men fullständigt felaktigt är det i vilket fall som helst. Tvärtom kom HJ:s sjuksköterskeutbildning mycket väl ut i HSV:s senaste kvalitetsgranskning, till skillnad från namnkunniga institutioner som Karolinska institutet. Dessvärre är det inte första gången som Leijonborg ger uttryck för bristande kunskap i de frågor som han har ansvar för.

Världsbokdag och historiskt sommarprojekt

Världsbokdagen till ära gästades högskolebiblioteket idag av författaren Torbjörn Flygt som pratade om sin kommande roman - Himmel. Det hela under den inte helt givna rubriken "litterär stand-up". Jag ska villig erkänna att jag varken läst Underdog eller Verkan och sannolikheten att jag kommer att läsa hans nya alster är nog heller inte särskilt stor. Det hela föreföll närmast likna ett taskigt svensk medelklassdrama med en antal medelålders par och deras vardagliga Svenssonliv - kryddat med lite otrohetsaffärer, klyschor om könsroller och pizzabagare med koppling till nån slags maffia.

För övrigt så har jag nu i stort sett fått klart för mig hur sommaren kommer att se ut. I alla fall i fråga om arbete. Studentkårens styrelse beslutade i måndags att stödja min idé om att låta ta fram en skrift om Jönköpings Studentkårs 60 åriga historia. Jag ska därför ägna ett antal veckor åt gamla protokoll, pressklipp och samtal med f.d. kåraktiva för att kunna skriva en populärhistorisk översikt. Det ska verkligen bli spännande men det kommer onekligen bli mycket arbete också. Förhoppningsvis får jag anledning att återkomma till detta lilla projekt. Sommarens andra halva är tänkt att ägnas åt min litteraturuppsats. Hmm... har bestämt för mig att jag hade precis samma tanke redan förra sommaren...

Strejk, lön och status

Sjuksköterskorna strejkar, bl.a. för högre löner. De kräver bland annat en lägstalön på 22 000 kr/mån. Jag har väl inget att invända mot deras rätt till högre lön i sig men det är onekligen intressant att jämföra deras krav med oss lärare. Precis som inom vården så är lärarnas löner på tok för låga med tanke på såväl utbildningslängd som samhällsuppdragets vikt. En lägstalön på 22 000 är långt ifrån verklighet för många lärare, inte sällan med en utbildning som är längre än sjuksköterskornas.

Kanske är vårdförbundets krav mindre strategiskt rimliga men man imponeras onekligen av den tuffa inställning som de visar upp. I en jämförelse undrar man lätt vart lärarfackens kamplusta tog vägen. En avgörande och problematisk skillnad är dock att sjuksköterskorna har en överväldigande majoritet av befolkningen på sin sida när de nu går i strejk. Tyvärr är jag ganska säker på att lärarkåren inte skulle få samma stöd från gemene man/kvinna. Vården står för något hjälpande och positivt som vi stöter på när vi är i behov av hjälp. Skolan å sin sida är mer komplex. Skolan har vi alla ingående erfarenheter av och åsikter om. Skolan står därför inte alltid för något odelat positivt i den meningen. Det här är ett problem när det kommer till våra möjligheter att ta till stridsåtgärder för t.ex. högre löner och bättre arbetsvillkor.

I slutändan mynnar det hela som jag ser det ut i den viktiga statusdebatten som dock lätt hamnar i en återvändsgränd. För högre status behövs högre löner och för högre löner behövs högre status (bl.a.). Ibland hänförs problemen till lärarutbildningen, dvs. att det inte utbildas tillräckligt bra lärare. Den bittra sanningen ligger nog dessvärre i hur (lärar)student-populationen ser ut. När söktrycket är så lågt som det är idag kommer dessvärre en majoritet av de sökande in. Med det menar jag att problemet i väldigt liten utsträckning går att koppa till utbildningen utan att det är yrket som sådant och dess villkor som måste bli mer attraktivt för fler.

Lärarutbildningen

Så har då äntligen Högskoleverkets uppföljande utvärdering av lärarutbildningen nått offentlighetens ljus. Jag ska akta mig för att allt för mycket kommentera rapporten eller gå i saklig polemik med kritikerna av dess resultat men då det nu börjar dyka upp olika röster om både rapportens innehåll och om utvärderingens legitimitet känner jag att det åtminstone i något forum behöver uttryckas vissa grundläggade förutsättningar och förhållanden som tyvärr verkar gå många förbi.

Föga förvånande målas lärarutbildningen i vissa medier åter igen ut som en värdelös utbildning. Särskilt dåliga på att läsa på är som vanligt kvällstidningarna. Jag uppmanar verkligen alla som är intresserade av lärarutbildningen och dess förtjänster och problem att läsa rapporten i sin helhet. Medias onyanserade och förenklade bild blir då något mer komplex.

Hittills har jag uppfattat särskilt missnöje med rapporten från personer med anknytning till Malmö där Olle Holmberg anklagar Högskoleverket för att ha blivit en politisk lobbyorganisation. Jag vill inte kommentera några förhållanden i Malmö men tycker det är viktig att ha i åtanke att utvärderingen ju faktiskt görs av en oberoende bedömargrupp, denna gång med sakkunniga från hela Skandinavien. Det är dock inte bedömargruppen som slutgiltigt fattat besluten om vilka examensrätter som skall ifrågasättas. Den uppgiften ligger på kanslerns bord. Holmberg frågar sig också vad som förändrats sedan den förra utvärderingen då inga examensrätter ifrågasattes. Svaret är relativt enkelt. Lärarutbildningen har generellt blivit mycket bättre än för tre år sedan men vid förra utvärderingen togs ett aktivt beslut att inte ifrågasätta några examensrätter eftersom utbildningen var så pass ny. Istället beslutade HSV att göra en uppföljande utvärdering efter tre år. Det är den utvärderingen som nu föreligger.

Bokens lördag

Idag har det varit så kallad "Bokens lördag" i Jönköpings kommun. Själv lyssnade jag först till fil. dr. Åsa Warnqvist som berättade om sin avhandling om den svenska poesiutgivningen mellan 1976 och 1995. Den på intet sätt nya vetskapen om hur låga försäljningssifforna är för poesi väcker dock tankar om poesins roll i skolan. Vad tjänar det till att läsa poesi i skolan med eleverna om det ändå knappt är någon som läser? Eller är det kanske så att det är är i skolan som det är riktigt viktigt? Själv tror jag på det senare. Att ge möjlighet till individen att hitta det som är angeläget och berör just henne är den stora uppgiften, den stora utmaningen.

Fram mot kvällen fick man mot en slant ta del av ett intressant program med författare som Katarina von Bredow, Inger Frimansson, Maj-Gull Axelsson och som avslutning... Bob Hansson.
Bobs scenframträdanden är alltid lika oförutsägbara, roande och djupt insiktsfulla. "Carpe-diem–budskapet" är som vanligt inbäddat med stor humor men framförallt presenterat från ett underdog-perspektiv (verkligen inget bra ord) som påverkar starkt. Det bygger på upplevelser, bilder och identifikation.

...

Smärre chock! Anders Göthberg är borta. 32 år.
Jag tystnar. Världens vackraste gitarrslingor är dock odödliga.

Hercules and love affair

Så här på morgonen ser jag de sista sekunderna av en skivrecension med Fredrik Strage i morgonsoffan (TV4) och när några sekunder ur en video med en låt som heter "Blind" visas vet man liksom att den här dagen redan tidigt har fört med sig en dos glädje.

Det hela handlar om en självbetitlad platta - "Hercules and love affair" - och i låten "Blind" är det Antony Hegartys röst som omsluts av sköna discobeats. Plattan släpps imorgon. Lyssna mer på myspace och spana in den riktigt schyssta videon.

Inträde i svensklärarföreningen

Fick idag mitt välkomstpaket från svensklärarföreningen innehållandes inte minst föreningens tidskrift Svenskläraren. Jag blir både irriterad och upprymd. Irriterad därför att jag inte gått med långt tidigare och upprymd för att tidningen innehåller flertalet mycket intressanta och givande artiklar. Inte minst Carin Jörgel-Löfströms artikel om det diskursiva skrivandets betydelse för utvecklandet av elevernas självständiga och kritiska förmågor, Stefan Lundströms knivskarpa debattinlägg med rubriken "Flumskolan" och svenskämnets död som manar svensklärarkåren att göra sina röster hörda i debatten om ämnets framtid i gymnasieskolan, och Annika Bergströms inblick i diskrepansen mellan studier i svenska språket i gymnasieskolan och på högskolan. Alla ställer de nödvändiga frågor och bidrar med insiktsfulla perspektiv som jag hoppas kan leda till lite egna utläggningar framöver.

Därtill har föreningen en alldeles lysande blogg som är både roande och lärorik. Ett måste att spana in helt enkelt för alla som är det minsta intresserad av skolan, språket och litteraturen.

Late update

Shit...jag har verkligen inte bloggandet i blodet. Nåja.
Lykke Li-konserten var i alla fall riktigt fin. Bättre live än på skiva.

Bra live var också förbandet - Wildbirds & Peacedrums. En spännande duo där musiken kretsar kring fantastisk sång och majestätiska trummor. När jag stod där och lyssnade associerade jag spontant till bland som Siouxsie and the Banshees och PJ Harvey. Tyvärr får man inte riktigt samma starka intryck av att lyssna på de låter som ligger uppe på deras myspace-sida. Ändå något att hålla ögonen på kan jag tycka.

Imorgon är det fredag och då ska jag vikariera lite på förmiddagen och sen hoppas jag på att hitta lite nya skor och kanske ett par nya byxor.
I övrigt väntar jag på dagen då jag ska ta mig samman.

Lykke Li

Första veckan på länge med lite struktur. Skönt. Fick genom Martin en del vikariat-timmar i Bankeryd. Väldigt roligt faktiskt att komma ut lite även om man kanske inte är så aktiv.
Om några minuter ger jag mig av bortåt stan för lite öl med Martin på Bongo och lite senare blir det konsert med Lykke Li på samma ställe. Troligen dyker lite andra bekanta upp också. Det ska verkligen bli kul att komma ut lite. Kanske kommer en rapport här redan inatt om jag är på det humöret.

Här får ni ett litet videoklipp med just Lykke Li och en av hennes bästa låtar i mitt tycke just nu - Tonight.

Motstånd

Bekräftelsebehovet är ett av den mänskliga existensens grundläggande fundament . Det är med bekräftelsen som mål som vi genom livet gör våra val. Som en del av detta finner vi också behovet av motstånd. Motstånd som för oss framåt. Motstånd i det att få bryta sina tankar, idéer och visioner mot något. Mot någon.

Detta behov av motstånd växter starkt i mig när jag nu går in i en period med en stor dos av kulturella studier. Det är en tid av långa ensamma timmar av läsande och reflektion. Underbart på många sätt men också med växande bekräftelsebehov. Växande behov av motstånd.

För den som vill uppfyllas av en dos kultur, rekommenderar jag det senaste avsnittet av Babel special där Daniel Sjölin gör en helt fantastisk intervju med författaren Torgny Lindgren.

public service

Tack Public service för att ni ger oss produktioner såsom de nyligen visade om både Strindberg och Sartre. Tack för program som "Mötet", vilket vittnar om det verkliga livet - det utanför televisionens annars så ytliga meningslöshet. Extra mycket gladdes jag igår då jag besökte ett bokantikvariat i staden. Det visade sig att folket vaknar till liv när de för en stund får ta emot lite inspirerade kultur genom rutan. Inte minst Strindberg säljer som han troligen inte gjort på bra länge. Strindberg säljer. Strindberg håller. Det är givet. På samma sätt får nu Sartre nytt liv och det faktum att det i år var 150 år sedan Selma Lagerlöf föddes bidrar till att den Lagerlöfska hyllan skrapas (nästan i alla fall).

Själv lämnar jag som lycklig ägare av bland annat osprättade exemplar av Tjänstekvinnans son och En dåres försvarstal. Därtill en inte helt vanlig Självporträtt av Sartre.

Så i väntan på vårens gräddkurser...
I väntan på uppsatsseminarier...
I väntan...
Precis då slår jag mig ner i en fåtölj med en kopp kaffe och en Strindbergbiografi eller Camus Pesten. Känner långsamt hur såväl livet som dess fiender kommer tillbaka.

tid

Jag är ingen budbärare av ord om tid. Inget imperfekt och inga rop om futurum.

Bakbunden av livets Goretex-kängor levererar jag en lista av musiken från 2007 som fanns hos mig. Under det imperfekta årets utblickande vara är svenskheten påtaglig.

Jens Lekman - Night Falls over Kortedala
Säkert! - Säkert!
Moneybrother - Mount Pleasure
Kent -Tillbaka till samtiden
Salem Al Fakir - This is who I am