Mynt och sedlar i klassrummet?

Ännu en dag med strålande väder som jag misslyckats utnyttja. Det hela är kanske något symtomatiskt för mig och denna vår – ett lågintensivt kaos av tristess, dålig planering och disciplin och allmänt asocialt beteende. Nåväl, lyckades idag leta mig ut på innergården med en bok (Arnaldur Indridasons Kvinna i grönt) för en stunds duktighet kombinerad med några solstrålar i ansiktet.

Annars har jag försökt sätta ny fart på mitt mycket anspråkslösa myntsamlande. Tanken med det hela har från början varit att samla ihop ett trevligt material som i bästa fall kan användas i min framtida undervisning. Jag tror det kan vara ett bra grepp att försöka utgå från historiska föremål/tidsdokument såsom mynt, sedlar, frimärken, ransoneringskuponger etc. för att levandegöra undervisningen och skapa möjligheter att ställa nya frågor som kan angripa inte minst historien från ett lite annat håll.

Mynt kan till exempel studeras utifrån kungliga valspråk och varför inte låta den svensk-norska unionen introduceras genom att fundera över skillnader på mynt från 1904 och 1906? Frimärken kan å sin sida både användas till att fundera över svårgripbara begrepp som svenskhet och kultur och poststämplar från mindre orter säger onekligen något om förändringar i den svenska infrastrukturen och kan gärna koppla an till lokalhistorien.

Det vore onekligen spännande att höra om någon har erfarenhet, tankar eller idéer om hur man kan använda sig av t.ex. mynt/sedlar eller frimärken i sin undervisning. Vad finns det mer för lättillgängliga föremål som kan vara värda att samla på sig och som kan ha en roll att fylla i klassrummet?

Fullmäktigeval och olyckligt exempel från Leijonborg

Igår drog valet till Studentkårens fullmäktige igång. Själv har jag redan avlagt min röst på fem stycken kandidater. Det slår mig hur lite energi många av kandidaterna lagt ner på att beskriva sig själva på något sätt, vad de vill med sin plats i fullmäktige etc. I år är det dock glädjande nog lite större konkurrens om platserna. Det är också glädjande att det framförallt är kvinnliga kandidater som till synes uttrycker det största engagemanget och därför blev min vallista på intet sätt jämställd. De senaste två åren har medelåldern i Studentkårens ledning sjunkit avsevärt (jag är själv ett exempel) och den kvinnliga representationen har varit på nedåtgående. Vi får hoppas att vi till nästa år kan få ett levande fullmäktige som borgar för en god återväxt för åren som kommer.

För övrigt irriterades jag idag något av ett olyckligt uttalande från högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg. Under en direktsänd interpellationsdebatt insinuerade Leijonborg att sjuksköterskeutbildningen vid Högskolan i Jönköping skulle ha fått sin examensrätt indragen av Högskoleverket. Jag vet inte om det var ett uttryck av okunnighet eller bara en olyckligt "illustration" från ministerns sida men fullständigt felaktigt är det i vilket fall som helst. Tvärtom kom HJ:s sjuksköterskeutbildning mycket väl ut i HSV:s senaste kvalitetsgranskning, till skillnad från namnkunniga institutioner som Karolinska institutet. Dessvärre är det inte första gången som Leijonborg ger uttryck för bristande kunskap i de frågor som han har ansvar för.

Världsbokdag och historiskt sommarprojekt

Världsbokdagen till ära gästades högskolebiblioteket idag av författaren Torbjörn Flygt som pratade om sin kommande roman - Himmel. Det hela under den inte helt givna rubriken "litterär stand-up". Jag ska villig erkänna att jag varken läst Underdog eller Verkan och sannolikheten att jag kommer att läsa hans nya alster är nog heller inte särskilt stor. Det hela föreföll närmast likna ett taskigt svensk medelklassdrama med en antal medelålders par och deras vardagliga Svenssonliv - kryddat med lite otrohetsaffärer, klyschor om könsroller och pizzabagare med koppling till nån slags maffia.

För övrigt så har jag nu i stort sett fått klart för mig hur sommaren kommer att se ut. I alla fall i fråga om arbete. Studentkårens styrelse beslutade i måndags att stödja min idé om att låta ta fram en skrift om Jönköpings Studentkårs 60 åriga historia. Jag ska därför ägna ett antal veckor åt gamla protokoll, pressklipp och samtal med f.d. kåraktiva för att kunna skriva en populärhistorisk översikt. Det ska verkligen bli spännande men det kommer onekligen bli mycket arbete också. Förhoppningsvis får jag anledning att återkomma till detta lilla projekt. Sommarens andra halva är tänkt att ägnas åt min litteraturuppsats. Hmm... har bestämt för mig att jag hade precis samma tanke redan förra sommaren...

Strejk, lön och status

Sjuksköterskorna strejkar, bl.a. för högre löner. De kräver bland annat en lägstalön på 22 000 kr/mån. Jag har väl inget att invända mot deras rätt till högre lön i sig men det är onekligen intressant att jämföra deras krav med oss lärare. Precis som inom vården så är lärarnas löner på tok för låga med tanke på såväl utbildningslängd som samhällsuppdragets vikt. En lägstalön på 22 000 är långt ifrån verklighet för många lärare, inte sällan med en utbildning som är längre än sjuksköterskornas.

Kanske är vårdförbundets krav mindre strategiskt rimliga men man imponeras onekligen av den tuffa inställning som de visar upp. I en jämförelse undrar man lätt vart lärarfackens kamplusta tog vägen. En avgörande och problematisk skillnad är dock att sjuksköterskorna har en överväldigande majoritet av befolkningen på sin sida när de nu går i strejk. Tyvärr är jag ganska säker på att lärarkåren inte skulle få samma stöd från gemene man/kvinna. Vården står för något hjälpande och positivt som vi stöter på när vi är i behov av hjälp. Skolan å sin sida är mer komplex. Skolan har vi alla ingående erfarenheter av och åsikter om. Skolan står därför inte alltid för något odelat positivt i den meningen. Det här är ett problem när det kommer till våra möjligheter att ta till stridsåtgärder för t.ex. högre löner och bättre arbetsvillkor.

I slutändan mynnar det hela som jag ser det ut i den viktiga statusdebatten som dock lätt hamnar i en återvändsgränd. För högre status behövs högre löner och för högre löner behövs högre status (bl.a.). Ibland hänförs problemen till lärarutbildningen, dvs. att det inte utbildas tillräckligt bra lärare. Den bittra sanningen ligger nog dessvärre i hur (lärar)student-populationen ser ut. När söktrycket är så lågt som det är idag kommer dessvärre en majoritet av de sökande in. Med det menar jag att problemet i väldigt liten utsträckning går att koppa till utbildningen utan att det är yrket som sådant och dess villkor som måste bli mer attraktivt för fler.

Lärarutbildningen

Så har då äntligen Högskoleverkets uppföljande utvärdering av lärarutbildningen nått offentlighetens ljus. Jag ska akta mig för att allt för mycket kommentera rapporten eller gå i saklig polemik med kritikerna av dess resultat men då det nu börjar dyka upp olika röster om både rapportens innehåll och om utvärderingens legitimitet känner jag att det åtminstone i något forum behöver uttryckas vissa grundläggade förutsättningar och förhållanden som tyvärr verkar gå många förbi.

Föga förvånande målas lärarutbildningen i vissa medier åter igen ut som en värdelös utbildning. Särskilt dåliga på att läsa på är som vanligt kvällstidningarna. Jag uppmanar verkligen alla som är intresserade av lärarutbildningen och dess förtjänster och problem att läsa rapporten i sin helhet. Medias onyanserade och förenklade bild blir då något mer komplex.

Hittills har jag uppfattat särskilt missnöje med rapporten från personer med anknytning till Malmö där Olle Holmberg anklagar Högskoleverket för att ha blivit en politisk lobbyorganisation. Jag vill inte kommentera några förhållanden i Malmö men tycker det är viktig att ha i åtanke att utvärderingen ju faktiskt görs av en oberoende bedömargrupp, denna gång med sakkunniga från hela Skandinavien. Det är dock inte bedömargruppen som slutgiltigt fattat besluten om vilka examensrätter som skall ifrågasättas. Den uppgiften ligger på kanslerns bord. Holmberg frågar sig också vad som förändrats sedan den förra utvärderingen då inga examensrätter ifrågasattes. Svaret är relativt enkelt. Lärarutbildningen har generellt blivit mycket bättre än för tre år sedan men vid förra utvärderingen togs ett aktivt beslut att inte ifrågasätta några examensrätter eftersom utbildningen var så pass ny. Istället beslutade HSV att göra en uppföljande utvärdering efter tre år. Det är den utvärderingen som nu föreligger.

Bokens lördag

Idag har det varit så kallad "Bokens lördag" i Jönköpings kommun. Själv lyssnade jag först till fil. dr. Åsa Warnqvist som berättade om sin avhandling om den svenska poesiutgivningen mellan 1976 och 1995. Den på intet sätt nya vetskapen om hur låga försäljningssifforna är för poesi väcker dock tankar om poesins roll i skolan. Vad tjänar det till att läsa poesi i skolan med eleverna om det ändå knappt är någon som läser? Eller är det kanske så att det är är i skolan som det är riktigt viktigt? Själv tror jag på det senare. Att ge möjlighet till individen att hitta det som är angeläget och berör just henne är den stora uppgiften, den stora utmaningen.

Fram mot kvällen fick man mot en slant ta del av ett intressant program med författare som Katarina von Bredow, Inger Frimansson, Maj-Gull Axelsson och som avslutning... Bob Hansson.
Bobs scenframträdanden är alltid lika oförutsägbara, roande och djupt insiktsfulla. "Carpe-diem–budskapet" är som vanligt inbäddat med stor humor men framförallt presenterat från ett underdog-perspektiv (verkligen inget bra ord) som påverkar starkt. Det bygger på upplevelser, bilder och identifikation.

...

Smärre chock! Anders Göthberg är borta. 32 år.
Jag tystnar. Världens vackraste gitarrslingor är dock odödliga.