Närläsning av mången ting

Det är sommar nu och jag ägnar dagarna åt att fundera över balansgången mellan en idéhistorisk och komparativ närläsning. Söker hitta punkten där läsningen inte blir just komparativ utan snarare gestaltande av idéhistoriska perspektiv, utefter en särskilt och definierat begrepp.

Ikväll ligger jag annars mest platt på golvet i min lägenhet. Lyssnar på Rufus Wainwrights fantastiska Want two, tittar ut genom fönstret - ser på människor. De passerar mig, ovetande om mina ögon vilande på deras rörelser.

För övrigt har jag kommit på mig själv som defensivt lagd. Det är problematiskt och tvingar mig att ompröva ställningstaganden på ett sätt som irriterar mig.

Jag ber att eventuellt få återkomma med mina litteraturmetodologiska bekymmer och hoppas stilla att det där ute bland mina en handfull läsare finns en beläst humanist.

kram.