sug efter bildning

Har fått ett så otroligt stort sug efter att skriva något längre om begreppet "bildning". I synnerhet om litteraturvetenskap ur ett bildningsperspektiv. Ämnet är just nu högaktuellt (läs DNs kultursidor) och jag hoppas själv få ett inlägg i debatten. Oavsett hur det går med den saken så kommer jag i alla fall att inom kort publicera mitt eget svar på kritiken mot den litteraturvetenskapliga utbildningen vid Högskolan i Jönköping här i denna blogg, och vem vet, kanske också en längre fundering kring bildningsbegreppet.

Just nu tvingas jag dock fokusera all min kraft på studier kring Borås och Ulricehamns industrialisering, lektionsplaneringar kring det kalla kriget och uppsatsskrivande där ämnet ofrånkommligen är...ångest.

en introduktion

Med ord kastar vi oss ut i tillvaron, bekräftar oss själva och andra.
Vi kan debattera, utrycka känslor, manifestera åsikter eller bara säga...hejhej.
Få saker lättar det inneslutna varandet så som orden, de aldrig skickade breven, den expressiva eller lågmälda dikterna, de nödvändiga replikerna i en tillvaro full av missuppfattningar.
Själv öppnar jag denna min egen uttrycksarena med några korta rader om existensens fortlöpande tillstånd och kommunikationens svårigheter.

Genom att titta in i en människas ögon
lär vi oss ingenting
Man väcker bara de frågor
som inte går att formulera
Livets obestämdhet
blir oss fullkomligt klar
Utsattheten i det som är att älska
sliter i våra kläder