stormande vakuum

Uppsatsen borde ta min tid men motivationen tryter. Det känns samtidigt som om sommaren springer ifrån mig - när ska jag hitta tiden att få närkontakt med solen och inte bara känna dess besvärande nattliga värme som tränger in i lägenheten?

Det finns en orkeslöshet i mig, samtidigt som det finns motivation. Någon mer eller mindre bra TV-reklam konstaterade att det borde vara en mänsklig rättighet att få ligga sked. Hmm... jo.

Men vad kan man göra i en tillvaro som bara flyter på i ett stormande vakuum? Skänka några inledande rader på en begreppsdefinition som gnager min tillvaro i dubbel mening blir dagens bidrag.

..........::::::::::

Det kan vara på sin plats att inleda detta försök till en definition av ångestbegreppet, på vilken denna studie skall vila, med att angripa de allmänna associationer sin många får när de hör och/eller pratar om ångest. Vi pratar ofta i mer eller mindre allvarliga ordalag om att vi har ångest inför något – ångest inför en tentaskrivning, ångest inför ett tandläkarbesök, ångest efter ett kostsamt inköp. Vad vi här måste skilja på är vad som är ångest och vad som är rädsla eller fruktan inför något bestämt. Ovanstående exempel kan snarast sägas vara uttryck för just fruktan inför något. Den danske 1800-talsfilosofen Søren Kierkegaard skiljer i sin definition av begreppet på just fruktan och ångest. ”det [ångesten] är något helt skiljt från fruktan och liknande begrepp, som hänför till något bestämt, medan ångesten är frihetens verklighet som möjlighet till möjligheten.”[1] Fruktan kan vi alltså känna inför något bestämt medan ångesten kort kan sägas vara en känsla i den enskilde människan, ångest inför det obestämbara – inför ingenting. Eller som Ingmar Simonsson skriver i Kierkegaard i vår tid (2002), ”ångest har att göra med den ängslande möjligheten av att ‘kunna’.”[2]

[1] Søren Kierkegaard, Begreppet ångest, Reboda 1844/1996, s. 55
[2] Ingmar Simonsson, Kierkegaard i vår tid, Stockholm 2002, s. 142