Tack Public service för att ni ger oss produktioner såsom de nyligen visade om både Strindberg och Sartre. Tack för program som "Mötet", vilket vittnar om det verkliga livet - det utanför televisionens annars så ytliga meningslöshet. Extra mycket gladdes jag igår då jag besökte ett bokantikvariat i staden. Det visade sig att folket vaknar till liv när de för en stund får ta emot lite inspirerade kultur genom rutan. Inte minst Strindberg säljer som han troligen inte gjort på bra länge. Strindberg säljer. Strindberg håller. Det är givet. På samma sätt får nu Sartre nytt liv och det faktum att det i år var 150 år sedan Selma Lagerlöf föddes bidrar till att den Lagerlöfska hyllan skrapas (nästan i alla fall).
Själv lämnar jag som lycklig ägare av bland annat osprättade exemplar av Tjänstekvinnans son och En dåres försvarstal. Därtill en inte helt vanlig Självporträtt av Sartre.
Så i väntan på vårens gräddkurser...
I väntan på uppsatsseminarier...
I väntan...
Precis då slår jag mig ner i en fåtölj med en kopp kaffe och en Strindbergbiografi eller Camus Pesten. Känner långsamt hur såväl livet som dess fiender kommer tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är härligt att se att du är tillbaka med bloggen. Fortsätt så! :)
fantastiskt inlägg! du sätter ord på mina tankar.
Skicka en kommentar