Hur läser man noveller?

Jag sitter och läser Anna Gavaldas novellsamling Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans – ett försök till avkopplad julläsning. Jag kastar mig mellan ”Några ord på vägen i Saint-Germain-des-Prés” om en mobiltelefonens förödande effekt på en till synes perfekt middag och den hjärtslitande berättelsen i ”SP.AB.” om kvinnan som väntar barn men som får ett fruktansvärt besked i sjätte månaden. Jag stannar sedan upp i min läsning, funderar, frågar mig själv – hur läser man egentligen en novellsamling på bästa sätt, med störst behållning?

Jag kan konstatera att jag just tagit mig igenom dessa stilfulla noveller utan större andhämtning – jag påbörjar en ny novell som man påbörjar ett nytt kapitel i en roman. Nej, ett bättre sätt torde vara att alltid sträckläsa en novell, men att sedan lägga ner boken på bordskanten och för att ge texten man nyss läst tid att sjunka in. Läsaren behöver ge sig själv tid att reflektera kring vad man nyss fått ta del av, ge texten lite andrum att spela ut sin sprängkraft innan man åter kan lyfta boken för att påbörja nästa berättelse.

Jag föreställer mig självklart detta scenario i poetisk anda, nedsjunken i en fåtölj, en just tillräcklig belysning över axeln och ett smakfullt glas rött vin i handen. I tankepausen ges utrymme att verkligen smaka på vinet, ta en extra klunk vilken sväljs med stor eftertanke. Oh denna värld av poesi, vad skulle jag göra utan dessa bilder i mitt huvud?


På livets schema står annars just nu följande saker i prydlig punktform.

- Skriva ett brev med känsla
- Fundera på framtiden
- Fira en stillsam jul
- Läsa en bok för nöjes skull (se ovan)
- Läsa många böcker för nyttan och bildningens skull
- Lyssna på vacker musik (just nu blir det mycket Hello Saferide faktiskt)


God jul mina vänner, ni håller mig ovan ytan.