Äktenskap = tillverkning av barn?

Under rubriken "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel” gick igår bland andra Thorbjörn Fälldin och Alf Svensson ut på DN-debatt för att argumentera mot homosexuellas rätt till äktenskap. Jag vet faktiskt inte om man skall skratta eller gråta, eller ens i vilken ände man skall inleda någon slags kommentar. De ställer sig t.ex. bakom uppfattningen att äktenskapet i grunden skulle vara en institution som syftar till reproduktion. Detta är ju en mycket underlig utgångspunkt.

CUFs nye ordförande kommenterar det hela ganska klockrent i sin blogg när han skriver att:

Tro mig kära vänner, den aktivitet som genererar barn kommer folk att fortsätta med och de som lever i homosexuella parförhållanden kommer inte att bli heterosexuella och producera barn på löpande band bara för att man förbjuder homosexuella att gifta sig.

Men det är också i grunden fel. Man får nog förutsätta att de här äldre trotjänarna till alliansen nog vill ha kyrkans rätt att viga kvar. Jag ser fram emot att de också ändrar texten som prästen läser upp.

"Lovar du Klas Klasson att ha tillräckligt mycket sex med Anna Andersson för att vårt släkte ska leva i många tusen år till, tills döden skiljer er åt?"

Artikeln visar för mig tydligt på hur bilden av den klassiska kärnfamiljen inte längre är normen för den "nya" genrerationen. Äktenskapet är idag inte på samma sätt grunden eller förutsättningen för familjebildning, utan har andra symbolvärden som handlar om kärlek och tillit mellan två personer. I det perspektivet bör sexuell läggning inte spela någon som helst roll.