en barfotadag i kavaj

Nu ska vi se här. Första veckan på VFUn är till ända och nu väntar en vecka inne på högskolan. Jag tänker egentligen att högstadiet inte är något för mig, men samtidigt kommer jag på mig själv med att le för mig själv när jag går därifrån på eftermiddagarna. Det finns något annat än kunskapsutbytet som är ganska trevligt även om jag kan bli lite frustrerad över att de faktiskt många gånger kan så lite. Samtidigt blir man desto gladare när någon glänser till och man nästan bränner sig på ljuset som tänds i deras huvuden.

Just nu sitter jag och tittar ut över ett dimmigt och regnigt Tvärred samtidigt som jag formulerar en uppgift kring Stig Dagermans Tysk höst (1946). Dagerman var verkligen en otrolig författare, jag ryser från första till sista meningen varje gång hans ord gräver sig in i min kropp.

Mina öron fylls just nu av Le Sport men rader från Morrisseys platta snurrar ändå med störst frekvens i mitt medvetande. "Every second of my life I only live for you / And you can shoot me / And you can throw me off a train / I still maintain / I still maintain / Life, life is a pigsty"

Sen det här med litteraturvetenskap och bildning... Den största frustrationen har väl lagt sig nu och varken inspirationen eller tiden finns för att i det närmaste komma med några längre utsvävningar i ämnet. DN verkar heller inte det minsta intresserade av att ens svara på mitt mail. Man kan ju fundera lite på hur lika rätt vi verkligen har att utnyttja vår yttrandefrihet och vilka i det offentliga rummet den egentligen är ämnad för?