Du, du, DU
tänk om jag kunde bli estradpoet.
stå med båda händerna runt en mick.
skrika...OM DET ÄR NÅGON SOM VILL BLI KÄR I MIG SÅ GÅR DET BRA NU!
sen ramla ihop på scenen,
ligga på rygg och bara
andas.
Fick åtminstone känna en arm mot min arm
Fick någons ögon rakt in i min trasighet
Jag är ledsen
Jag är ledsen att jag måste rispa mig genom vardagen
Kunde ju liksom skrapat på ytan till en ny människa
En härlig frukost
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar