En uppsättning av berättelser som vi berättar om oss själva

KULTUR [jfr t. kultur, eng. culture; av fr. culture, av lat. cultura, till cultus, odling]

Vid sidan av de mer agrara definitionerna av begreppet står det i SAOB att ordet är:

sammanfattning(en) av de förhållanden genom vilka människan eller ett visst folk eller en viss folkgrupp o. d. i sitt allmänna levnadssätt eller på något visst(livs)område höjer sig över djurstadiet (eller primitiva förhållanden); (andlig eller materiell) odling; genom dylika strävanden uppnått (högre) utvecklingsstadium; (på olika sätt karakterise­rad) art eller typ av kultur (i här angivna bemärkelse); utan närmare bestämning numera särsk. med tanke på den andliga odlingon (vetenskap, religion, konst, litteratur o. d.). (SAOB, artikel tryckt 1938)

Jag läser för tillfället i en bok av Cynthia Weber som heter International relations theory - a critical introduction och stötte där på tre betydligt kortare och mer inspirerande definitioner som jag vill dela med mig av. Här i min egen översättning från engelska:

• Kultur rör tillkomst och utbyte av meningar – givandet och tagandet av meningar – mellan medlemmar av ett samhälle eller grupp. (Hall, 1997)
• Den sociala produktionen och reproduktionen av förnuft, mening och medvetenhet. (John Hartley, 1994)
• En uppsättning av berättelser som vi berättar om oss själva. (Geertz, 1975)
  

Jag tänker att definitioner som dessa skulle fungera alldeles utmärkt som utgångspunkt för spännande diskussioner i klassrummet. Särskilt bra tänker jag mig att det skulle göra sig som en slags introduktion till en svenskkurs där man från det ganska svårgripbara kulturbegreppet arbetar sig fram till hur kultur kan yttra sig (kulturyttringar) och därigenom kan se t.ex. litteraturens, språkets, musikens och filmens roll i samhället som det som just berättar om och skapar människan och det samhälle vi alla lever i.

Jag vet, kanske är det lite stora ord men jag går verkligen igång på de här definitionerna och avsaknaden av ett förhållande till och diskussion om kultur som sådan kan bli olycklig som jag ser det. Om vi som lärare på frågor om varför vi läser det vi läser i skolan, kommer med svar som antingen hänvisar till nått slags kulturarv eller "att vi kan lära oss om oss själva i litteraturen" är det många elever som inte förstår vad vi snackar om och som snabbt tröttar. Utan att förstå att kultur inte är något som vi lär oss om så mycket som att vi är en skapande del av den, kan vi verkligt sätta in t.ex. litteraturundervisningen i ett meningsfullt sammanhang.