Jag tänker en del på det här med svenskämnets konstruktion. Dagens skolämne bygger på ett samlat ämne där litteratur och språk integreras. Jag tror att det ur ett elevperspektiv är viktigt att det förblir på det sättet. Skilda betyg i litteratur och språk skulle bara skapa mer frågor än det skulle ge svar.
Det är dock svårare att svara på hur svensklärarutbildningen bör konstrueras i fråga om samspelet/integrationen av litteraturvetenskap och språk. Jag vågar nog säga att en majoritet av svensklärarutbildningarna de senaste åren har gått över till att integrera litteratur och språk i olika former av "block" istället för att att läsa två skilda ämnen. Modellen har fördelar i fråga om att integrera VFU, att ge studenterna lika delar språk och litteratur och inte minst i fråga om att anlägga perspektiv på ämnet som ligger mer i linje med hur svenskämnet är konstruerat i dagens skola.
Det finns dock problem. Studenterna går nämligen miste om mycket den progression/fördjupning och identitet som finns förknippat med de i universitetsvärlden ganska skilda disciplinerna. Dagens svensklärarstudenter får i olika utsträckning möjlighet att på ett kvalitativt sätt fördjupa sina studier inom den ena eller andra disciplinen och den vetenskapliga skolningen blir splittrad och urvattnad. En uppsats eller rent av examensarbete inom "blockkonstruktionen" skrivs således med betydligt mindre ämnesrelaterade kunskaper än de arbeten som skrivs inom de självständiga disciplinerna på samma "nivå". Det går givetvis hävda att fördjupningen istället finns inom ämnets didaktik men det finns problem också i ett sådant resonemang då fördjupade kunskaper i ett ämnes didaktik måste bygga på goda ämneskunskaper. Lärarutbildningarna och ämnesföreträdare måste på något sätt ta tag i den här frågan. Vi riskerar nämligen nu att urvattna svenskämnet i en allmän förvirring om hur ämneskonceptionen egentligen ser ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar