söndag, maj 18, 2008

Tenta och lärande

Den skriftliga tentamen är som alla andra examinationsformer en slags kontrollinstans för lärande. Studenten visar att han/hon tillgodogjort sig ett kursinnehåll och således nått kursens lärandemål.

Varenda människa kan troligen vittna om hur man pluggat till ett prov eller en tenta som en galning för att bara en kort tid senare glömt bort stora delar. Man kan kanske säga att man pluggar för att klara just provet och i bästa (och troligen i de flesta) fall är det ändå något som stannar kvar.

Vad jag funderar mycket på är betydelsen av tentans utformning för det mer långsiktiga lärandet. En tenta kan tillåta den svarande att i olika utsträckning och i olika kombinationer redovisa/uttrycka många saker - faktakunskaper, förmågan att formulera och se samband, analysera och reflektera, tillämpa kunskap, definiera begrepp etc. Man kan helt naturligt ha olika fallenhet för olika typer av tentor och det långsiktiga lärandet ser därför olika ut hos olika studenter.

I morgon skriver jag en omtenta som delvis kan sägas innefatta vissa av ovanstående aspekter. Fokus ligger dock i att lära ett antal modeller och punktlistor mer eller mindre utantill. Låt mig säga att jag är extremt frågande till hur denna typ av "modellkunskap" på något sätt bidrar till ett långsiktigt och nyttigt lärande.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Två tredjedelar av metabolism har precis skrivit en tenta där svaren fanns i frågorna...

Efter otaliga tentor där man försökt lista ut vad det är examinartorn vill ha och krystade reflektioner av varierande kvalitet har jag börjat fundera på hur jag själv kommer att formulera prov... Det verkar inte vara helt lätt...

P.S. Här är våra inlägg om tentor: http://metabolism.wordpress.com/category/tentor/
D.S

Andreas Wass sa...

Hej Monica!
Nej det här med att formulera egna prov är inte helt enkelt och är något jag tänker ganska mycket på. Jag är dock ganska övertygad om att vi egentligen har ett ganska bra stöd i kursplanerna. Det gäller att verkligen ha mål och färdigheter som eleverna ska ge uttryck för framför sig vid provkonstruktionen. Då kan vi komma bort från traditionella uppbyggnader med inte minst poängprov och istället fokusera vad vi förväntar oss för svar från eleverna. Bedömningen och sedermera betygsättningen kan då bli mer dynamisk. Detta förutsätter dock utbildade och medvetna lärare. I fråga om prov måste vi våga frångå en allt för statisk syn på kunskap.

Oj, det blev en lite rörig kommentar. Roligt att du hittat till min blogg. Jag läser ofta Metabolism med stor behållning.

Anonym sa...

Du har helt rätt och jag håller med. Ofta verkar prov vara konstruerade utan att man haft kursplan och betygskriterier till hands. Det är inte konstigt att proven upplevs som svåra/onödiga...

Kul att du läser! :)

Anonym sa...

Hej! Nu ska jag skriva ett inlägg senare i kväll om en idé jag har om prov och inlärning, för nu blev jag inspirerad!

Lägger dessutom upp en länk till dig! För att du har en trevlig blogg, för att du gillar Camus, Thåström och oss! /Janis, Metabolism


En sak till: "Detta förutsätter dock utbildade och medvetna lärare. I fråga om prov måste vi våga frångå en allt för statisk syn på kunskap." Provkonstruktion - det har aldrig (ännu) avhandlats i min utbildning ... kanske beroende på minas ämnesval? Men om nu inte konstruerandet avhandlats borde iaf diskussionen ha förts ... Hur ser det ut hos dig?

Andreas Wass sa...

Tack för en länk. Har länkat er nu också.

Angående provkonstruktion i min utbildning: Jag läser svenska och historia mot gymnasiet och är en termin från examen. Vi har behandlat det här med provkonstruktion relativt bra kan jag tycka. Tydligast är exempel när vi får i uppgift att ta med prov eller andra examinationaformer som vi haft med klasser ute på vår VFU tillbaka till högskolan. På det sättet diskuterar man t.ex. provkonstruktion både med sin handledare ute på skolan, med medstudenter och lärare på högskolan och inte sällan ska vi också skriva någon form av paper där vi redovisar ett arbetsområde vi haft ansvar för under VFU:n och koppla det till litteratur och styrdokument.

Min erfarenhet från olika lärarutbildningar är att just VFU:n ges ett stort ansvar i dessa frågor men att återkopplingen och "kontrollen" på högskolorna ofta är för dålig. För att göra lite reklam så tycker jag dock att vi i Jönköping lyckats ganska bra med detta men det skiljer troligen också ganska mycket mellan olika ämnen.


Klart man gillar Camus och Thåström ;)
Vågar nog nästan säga att det var mötet med Camus Främlingen på gymnasiet som väckte mitt intresse för litteratur och som fick mig att plugga till svensklärare.

Anonym sa...

Ja, det är ett problem med VFU-skolans ansvar ... det ser så olika ut vad vi gör, vi pratade just om det idag faktskt. Dels beroende på handledaren, dels beroende på vad som är på gång för stunden på just din VFU-skola - det gäller att VFU:n är så tajmad att man möter så mycket som möjligt.Lite av ett lotteri, m.a.o.
/Janis

Anonym sa...

bra start