Idag har det varit så kallad "Bokens lördag" i Jönköpings kommun. Själv lyssnade jag först till fil. dr. Åsa Warnqvist som berättade om sin avhandling om den svenska poesiutgivningen mellan 1976 och 1995. Den på intet sätt nya vetskapen om hur låga försäljningssifforna är för poesi väcker dock tankar om poesins roll i skolan. Vad tjänar det till att läsa poesi i skolan med eleverna om det ändå knappt är någon som läser? Eller är det kanske så att det är är i skolan som det är riktigt viktigt? Själv tror jag på det senare. Att ge möjlighet till individen att hitta det som är angeläget och berör just henne är den stora uppgiften, den stora utmaningen.
Fram mot kvällen fick man mot en slant ta del av ett intressant program med författare som Katarina von Bredow, Inger Frimansson, Maj-Gull Axelsson och som avslutning... Bob Hansson.
Bobs scenframträdanden är alltid lika oförutsägbara, roande och djupt insiktsfulla. "Carpe-diem–budskapet" är som vanligt inbäddat med stor humor men framförallt presenterat från ett underdog-perspektiv (verkligen inget bra ord) som påverkar starkt. Det bygger på upplevelser, bilder och identifikation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker att poesi i skolan är jättesvårt - inte minst för att jag själv inte är någon riktig poesiläsare, även om jag haft en längre kärlesaffär med Tranströmer, det ska faktiskt medges. Och Jäderlund som jag ju samlar på (har alla, bräck det, den som kan!)
Andreas - Svensklärarföreningens ordförande Marita vill ha tag i dig i ett alldeles särskilt ärende! Kan inte du skriva till oss på svensklararen@gmail.com så berättar jag mer!
Skicka en kommentar