Strejk, lön och status

Sjuksköterskorna strejkar, bl.a. för högre löner. De kräver bland annat en lägstalön på 22 000 kr/mån. Jag har väl inget att invända mot deras rätt till högre lön i sig men det är onekligen intressant att jämföra deras krav med oss lärare. Precis som inom vården så är lärarnas löner på tok för låga med tanke på såväl utbildningslängd som samhällsuppdragets vikt. En lägstalön på 22 000 är långt ifrån verklighet för många lärare, inte sällan med en utbildning som är längre än sjuksköterskornas.

Kanske är vårdförbundets krav mindre strategiskt rimliga men man imponeras onekligen av den tuffa inställning som de visar upp. I en jämförelse undrar man lätt vart lärarfackens kamplusta tog vägen. En avgörande och problematisk skillnad är dock att sjuksköterskorna har en överväldigande majoritet av befolkningen på sin sida när de nu går i strejk. Tyvärr är jag ganska säker på att lärarkåren inte skulle få samma stöd från gemene man/kvinna. Vården står för något hjälpande och positivt som vi stöter på när vi är i behov av hjälp. Skolan å sin sida är mer komplex. Skolan har vi alla ingående erfarenheter av och åsikter om. Skolan står därför inte alltid för något odelat positivt i den meningen. Det här är ett problem när det kommer till våra möjligheter att ta till stridsåtgärder för t.ex. högre löner och bättre arbetsvillkor.

I slutändan mynnar det hela som jag ser det ut i den viktiga statusdebatten som dock lätt hamnar i en återvändsgränd. För högre status behövs högre löner och för högre löner behövs högre status (bl.a.). Ibland hänförs problemen till lärarutbildningen, dvs. att det inte utbildas tillräckligt bra lärare. Den bittra sanningen ligger nog dessvärre i hur (lärar)student-populationen ser ut. När söktrycket är så lågt som det är idag kommer dessvärre en majoritet av de sökande in. Med det menar jag att problemet i väldigt liten utsträckning går att koppa till utbildningen utan att det är yrket som sådant och dess villkor som måste bli mer attraktivt för fler.