Lärarutbildningen

Så har då äntligen Högskoleverkets uppföljande utvärdering av lärarutbildningen nått offentlighetens ljus. Jag ska akta mig för att allt för mycket kommentera rapporten eller gå i saklig polemik med kritikerna av dess resultat men då det nu börjar dyka upp olika röster om både rapportens innehåll och om utvärderingens legitimitet känner jag att det åtminstone i något forum behöver uttryckas vissa grundläggade förutsättningar och förhållanden som tyvärr verkar gå många förbi.

Föga förvånande målas lärarutbildningen i vissa medier åter igen ut som en värdelös utbildning. Särskilt dåliga på att läsa på är som vanligt kvällstidningarna. Jag uppmanar verkligen alla som är intresserade av lärarutbildningen och dess förtjänster och problem att läsa rapporten i sin helhet. Medias onyanserade och förenklade bild blir då något mer komplex.

Hittills har jag uppfattat särskilt missnöje med rapporten från personer med anknytning till Malmö där Olle Holmberg anklagar Högskoleverket för att ha blivit en politisk lobbyorganisation. Jag vill inte kommentera några förhållanden i Malmö men tycker det är viktig att ha i åtanke att utvärderingen ju faktiskt görs av en oberoende bedömargrupp, denna gång med sakkunniga från hela Skandinavien. Det är dock inte bedömargruppen som slutgiltigt fattat besluten om vilka examensrätter som skall ifrågasättas. Den uppgiften ligger på kanslerns bord. Holmberg frågar sig också vad som förändrats sedan den förra utvärderingen då inga examensrätter ifrågasattes. Svaret är relativt enkelt. Lärarutbildningen har generellt blivit mycket bättre än för tre år sedan men vid förra utvärderingen togs ett aktivt beslut att inte ifrågasätta några examensrätter eftersom utbildningen var så pass ny. Istället beslutade HSV att göra en uppföljande utvärdering efter tre år. Det är den utvärderingen som nu föreligger.