disintegration

Vänner! Har ni någon gång kännt er stressade fast ni egentligen inte är stressade? Eller...borde i alla fall inte vara det. Idag är en sådan dag för mig. Pulsen är hög, kroppen rycker konstigt och det känns som om ett smärre krig utspelade sig i mitt huvud. Problemet är att jag inte vet vilka striden står mellan. De krigande parterna saknar både subjekt och objekt. Kanske är det detta som är ångestens ansikte. Jag tror det.

Klocka är nu ca 19.25 och jag har precis kommit hem, öppnat en kall öl, slagit mig ner i soffan och gett mig an denna text. Jag kan med gott samvete berätta detta - orden är fortfarande min främsta medicin. Jag känner mig alltjämt lite modig också. Ur stereons högtalare ljuder nämligen Disintegration - en skiva jag inte vågat spela på över 1,5 år. Yeah!

Uppdrag: Söka kontakt med det egna subjektet i strävan att uppnå transcendens genom sökandet av "den andre" (någon nytta skall man väl ha av sina litteraturstudier).